Etiketter
familj, Frankrike, hemlöshet, identitet, livsvillkor, samhällsskildring, självbiografisk roman, sorg, utanförskap, vänskap
Émile Ajar är pseudonym för Romain Gary (som egentligen hette Romain Kacew).
Med livet framför sig lovordades när den gavs ut 1975. Den handlar om en pojke, Momo (Muhamed), som växer upp i Paris hos en äldre, före detta prostituerad kvinna, madame Rosa. Rosa försörjer sig genom att ta hand om barn till prostituerade. Många använder henne som dagmamma, medan andra överlämnar sina barn helt i Rosas vård – vilket gäller i Momos fall. Kvarteret som de bor i är brokigt och fattigt. Barnen tillbringar dagarna på gatorna och caféerna. Momo har charm, är omtyck och behandlas med respekt av de flesta. Han är vän med grannar, prostituerade, hallickar, langare, café- och butiksägare och en läkare.
Rosa lider av dålig hälsa och Momo är skräckslagen inför vad som väntar honom om hon dör. Han har aldrig gått i skolan, eftersom han saknar de papper som skolan kräver för att ta emot honom som elev. Redan som tioåring kalkylerar han därför med möjligheten att försörja sig som hallick. Han funderar mycket på sitt ursprung och fantiserar om att hans mamma vakar över honom. De vuxna som vet något om hans föräldrar vill inte berätta mer än att han är arab. Rosa bär emellertid på en oro för att Momo ska bära på anlag som gör honom våldsbenägen, vilken föranleder henne att regelbundet ta honom till läkare för att få bekräftat att han är normal. Momo förstår att oron har att göra med hans föräldrar, men vet inte på vilket sätt.
Berättelsen är skriven i jag-form, ur Momos perspektiv. Läsaren möts av ett personligt och fantasirikt flöde av ord som skapar illusionen av ett barn som berättar om och försöker förstå världen. Även om Momo är omtyckt av många, är han väl medveten om att han och människorna i hans omgivning lever under hårda förhållanden. Bokens titel syftar på det hån som Momo tycker sig bli utsatt för när människor försöker uppmuntra honom, genom att påminna om att han har hela livet framför sig. Att ha så mycket kvar av något som är så svårt, är en börda, anser han.
Med livet framför sig är gripande och engagerande, i sin varma – men inte förskönande – skildring av en hård och brutal verklighet. Det brokiga persongalleriet tillåts bestå av individer med stark integritet, trots sin låga rang i det moderna Västeuropas sociala hierarkier.
/ Mats-Peter