Etiketter
familj, förälskelse, flykting, identitet, livsvillkor, migration, samhällsskildring, ungdom, utanförskap, vänskap
Zulmir Bečević: Avblattefieringsprocessen (2014)
Avblattefieringsprocessen är en dystopi och politisk satir. Framtidsskildringen är dock långt ifrån lika extrem och äventyrlig som den vi möter i exempelvis Hungerspelen. Hungerspelens underhållningsvärde är tryggat genom att framtiden vi möter i den berättelsen är tillräckligt långt från vår egen tillvaro för att hotet ifrån den inte ska bli mer än ett kittlande tankeexperiment. I Avblattefieringsprocessen däremot, möts vi av en framtid som kan vara svensk verklighet inom ett par decennier. Det gör att berättelsen både skrämmer och påvisar destruktiva mönster i vårt samhällsklimat.
Berättelsens huvudperson, Alen, är femton år. Han är född i Sverige, men har vuxit upp med sin pappa som flydde från kriget i Bosnien under tidigt nittiotal. Pappan är författare och har försörjt sig som banktjänsteman, men blev uppsagd i och med att ’Partiet’ gick mot valseger och övertog makten i Sverige. Efter att som arbetslös ha försökt få ekonomin att gå ihop, genom att ta småkriminella uppdrag som chaufför, hamnar Alens pappa i fängelse. Alen placeras därför i fosterfamilj. Han saknar sin pappa, känner sig oförstådd i fosterfamiljen och blir strulig i skolan.
’Partiet’ för en politik som påminner om Sverigedemokraternas. Titeln Avblattefieringsprocessen kan tolkas syfta på Sverigedemokraternas idé om att det finns svenskar som behöver assimileras för att få kalla sig svenskar. Alen blir offer för den idén, när hans problem i skolan och hans pappas fängelsedom tolkas som symptom på att Alen och hans pappa inte är assimilerade till det svenska samhället. Alen blir beordrad att delta i ett nationellt program, kallat avblattefieringsprocessen. När Alen undrar vad som händer om han vägrar delta i processen, svarar hans handläggare att hon helst vill slippa läsa upp paragrafen om konsekvenserna av det. Handläggaren kan inte heller ge besked om när Alen kommer bli klar med processen, eftersom det inte är Alen som blir färdig med processen, utan processen som blir färdig med honom.
Alen tvingas alltså in i en situation där han berövas en stor del av kontrollen över sitt eget liv – och inser snart att syftet med processen är att det han identifierar som sig själv ska tyna bort tills han inte längre finns. Följaktligen innebär avblattefieringsprocessen att de människor som hamnar i den fråntas rätten att definiera sig själva. Det är alltid någon annan som har tolkningsföreträde beträffande vem Alen är och hur han ska bete sig. Berättelsen fungerar därför som underlag för en normkritisk diskussion – som inte bara berör särbehandling p.g.a. nationell tillhörighet, utan även exempelvis sexuell läggning eller funktionsnedsättningar.
/M-P