Etiketter
amerikanska södern, fördomar, grupptryck, klassiker, rasism, samhällsskilldring
Harper Lee skrev bara denna boken Dödssynden, engelska titeln: To Kill a Mokingbird, som skapade mycket diskussioner runt om i USA när den gavs ut 1960. Hennes berättelse tar upp fördomsfullhet och rasism i det amerikanska samhället. En diskussion som är lika aktuell idag som när boken gavs ut. Boken handlar om 9-åriga Scout och hennes uppväxt i den amerikanska södern. Scout och hennes bror Jem växer upp i ett litet samhälle där man känner sina grannar och deras släkt. Men fördomarna gror och det finns strikta gränser mellan vita och svarta som barnen är ganska omedvetna om. En svart man blir anklagad för att ha våldtagit en vit kvinna. Scouts pappa Atticus blir utsedd till försvarsadvokat för den svarta mannen, och lyckas framlägga flera bevis på att han inte kan ha utfört våldtäckten. Men det är svårt för en svart man att få en rättvis rättegång. Trots det tuffa innehållet är det en varm berättelse om medmänsklighet. Med fina personbeskrivningar har Harper Lee mejslat ut härliga och varma personligheter. En klassiker som väcker många diskussionsämnen. /Ann-Kristin
I Mark Haddons bok Den besynnerliga händelsen med hunden om natten ( eng titel: The Curious Incident of the Dog in the Night-Time) är det Christopher John Francis Boone som berättar, han är 15 år och autist. I hans värld måste det vara ordning och reda, han tål inte att människor tar i honom , absolut inte främlingar. Han har lätt för matte men svårt för känslor. Människor som inte känner honom har svårt att förstå honom. När det blir riktigt jobbigt sätter han sig i ett hörn och gör ljud. Christopher bor ensam med sin pappa sedan hans mamma dog. Nu har grannens hund Wellington blivit mördad och Christopher beslutar sig för att ta reda på vem som är mördaren. I sökandet efter gärningsmannen utsätter sig Christopher för situationer han inte gillar dessutom rör han upp mer känslor i sin omgivning än han är medveten om. Detta är en varm historia och jag gillar Christopher från första sidan. /Ann-Kristin
Miira växer upp som andra generationens invandrare i den tuffa miljön i Gårdsten på 80-talet. Det gäller att markera revir och vara den som slår först. Miira är en riktig slagskämpe och får ofta skäll av sina lärare för att hon är störande och uppkäftig. Klasskamraterna har respekt för hennes hårdhänta nävar och med kompisen Vera, som inte går i finneballeklassen, drar hon runt i området och röker fimpar och testar farsans hemmagjorda vin. Miira vill inte bli en looser som sin mamma som städar trappuppgångar eller som sin pappa som slavar på Volvo. Först när familjen lämnar Göteborg och åker till sin stuga i Finland rätar de på sina ryggar och blir ljusare till sinnet. Miira har tänkt sig en framtid som stadsminister eller hjärnkirurg även om hon inte vet riktigt vad en sådan sysslar med. Hennes frustration över alla hinder som står i hennes väg tar sig starka uttryck. Eja Hetekivi Olsson har själv vuxit upp i Gårdsten och Bergsjön precis som Miira och detta är hennes debutroman. Språket är grovt och trots att innehållet mest blir till upprepningar är detta fascinerande läsning.
