Soldater: om kamp, dödande och död

Etiketter

andra världskriget, grupptryck, historia, Tyskland

Soldater: om kamp, dödande och död av Sönke Neitzel och Harald Welzer (2013)

Soldater handlar om andra världskriget och bygger företrädesvis på ett källmaterialet bestående av i hemlighet avlyssnade samtal mellan tillfångatagna tyska soldater. Materialet ger en unik inblick i de tyska soldaternas förhållande till kriget och nazismen, eftersom det inte är tillrättalagt i förhållande till varken omvärldens eller eftervärldens värderingar. Materialet indikerar därför vissa svar på den ofta diskuterade frågan om vad tyskarna kände till om förintelsen, medan den pågick.

Författarna – en historiker och en psykolog – återkommer genom hela boken till frågan om i vilken mån de tyska soldaternas våldsutövning kan förklaras utifrån den nazistiska ideologin eller utifrån det faktum att de är soldater. Även om frågan inte får något enkelt och entydigt svar, lutar författarna åt slutsaten att de tyska soldaternas våld främst bör förklaras utifrån en militär referensram; ”soldater dödar för att det är deras uppgift” (s. 361). De finner stöd för slutsaten i jämförelsen med bl.a. amerikanska soldaters dokumenterade konversationer och brev till anhöriga – från både Vietnam och Irak. Jämförelsen indikerar att oavsett vilken politisk ideologi soldater strider för, är kriget som sådant den främsta förklaringen till deras beteende. De vill göra ett bra jobb, de vill överleva och de vill hämnas sina döda kamrater – vilket gör att allmänmänskliga moraliska betänkligheter ges låg prioritet.

Därmed inte sagt att de nazistiska soldaternas attityder är opåverkade av sitt lands och sin tids normer och värderingar. I källmaterialet återspeglas både antisemitism och blind tilltro till Hitler. De tyska soldaterna ger också uttryck för en fanatism som bl.a. tar sig uttryck i att de ser det som sin plikt att fortsätta slåss ”till sista patron”, även om slaget är förlorat. Fanatismen är dock inte unik för de tyska soldaterna och andra världskriget – och går följaktligen inte att härleda bara till den nazistiska ideologin. Fanatism var en hederskodex i bl.a. det tyska militärväsendet och samhället redan långt före andra världskriget. Författarna menar emellertid att fanatismen fick ett sällsamt genomslag bland de nazistiska soldaterna.

Sammanfattningsvis kan boken sägas ge en del förklaringar till hur enskilda människor – som i fredstid var vanliga, hyggliga medborgare – inte bara tillät utan också bidrog till nazisternas fasansfulla brott mot mänskligheten. Boken kan också hjälpa till att punktera myten om det ärofulla, gentlemannakriget. Kriget som sådant leder till övergrepp på både civila och soldater, oavsett vad Genevekonventionen säger. Det enda som kan skilja sig åt mellan olika krig är omfattningen av övergreppen.

/Mats-Peter

Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar

Etiketter

andra världskriget, belägring, fängelse, historia, identitet, livsvillkor, mord, självbiografisk roman, svält

Tadeusz Borowski: Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar (1948/1974/2014)

Efter att ha läst boken Hanna Mendels chans av Suzy Zail (se tidigare boktips), kände jag ett behov av att läsa om nazisternas förbrytelser ur ett förstahandsperspektiv. Välkomna till gaskammaren utspelar sig, liksom Hanna Mendels chans, i Auschwitz. Men medan Zail är hänvisad till att bygga sin berättelse på andra människors berättelser om tillvaron i Auschwitz (Zails pappa var fånge i Auschwitz), bygger Välkomna till gaskammaren på Browskis egen erfarenhet av att vara fånge där.

I Hanna Mendels chans filtreras helvetet i Auschwitz inte bara genom författarens tolkning, andra människors minnen och alla decennier som förflutit sedan det tredje rikets fall, utan också genom en livsbejakande kärlekshistoria mellan två unga människor. Sammantaget gör det helvetesskildringen mer uthärdligt. I Välkomna till gaskammaren saknas de flesta av nämnda filter. Naturligtvis bygger även denna berättelse på minnen, men på författarens egna, bara några år gamla minnen. Och naturligtvis är även Borowskis skildring en tolkning av vad som hänt, eftersom han aktivt valt vad han vill berätta för sina läsare.

Resultatet av Borowskis perspektiv är en skildring av en dödslägertillvaro som i sanning är outhärdlig, trots att den skildras av en människa som själv har uthärdat den. Den mest barbariska behandling av människor skildras med en saklighet – ibland färgad av ironi – som kanske endast en författare med egen erfarenhet av helvetet kan kosta på sig. Bara glimtvis brister sakligheten och släpper igenom glimtar av ett känsloliv nära att kollapsa inför Auschwitz ohyggliga vardag. I Hanna Mendels chans överlever huvudpersonen mycket tack vare en obruten tro på kärlek mellan människor och till musiken och en förhoppning om att livet snart ska bli som det var före kriget. I Välkomna till gaskammaren kapitulerar huvudpersonen inför det obestridliga faktum att människor är kapabla att skapa en avgrund, värre än någon annan. Livet kan aldrig återgå till något det en gång var. Istället söker huvudpersonen en filosofisk formel, med vars hjälp han ska utstå och acceptera människans tillvaro vid avgrunden. Resultatet är en berättelse som uppenbarar inte bara mänskligheten i all sin skröplighet, utan också individens märkliga förmåga till överlevnad – om än till ett pris bortom min föreställningsförmåga.

Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar publicerads första gången 1948, och kom i nyutgåva 2014.

/M-P

Hanna Mendels chans

Etiketter

andra världskriget, familj, fängelse, förälskelse, historia, identitet, kärlek, mord, musik, sorg, svält, ungdom, vänskap

Suzy Zail: Hanna Mendels chans (2013)

Berättelserna om oskyldiga människor som tvingas bort från sina hem, fängslas, torteras och mördas under andra världskriget är många. Sannolikt kan de aldrig bli för många, eftersom den utstuderade, systematiska och institutionaliserade grymhet som präglade nazismens Tyskland måste bearbetas om och om igen, för att kunna bli fattbar. Hanna Mendels chans är en av dessa berättelser.

Hanna är 15 år när hon och hennes familj blir deporterade från Ungern till Auschwitz-Birkenau i Polen. Året är 1944 och nazisterna intensifierar mördandet av människor av judiskt ursprung, i takt med att de allierade styrkorna vinner mark.

Skildringen av tillvaron i förintelselägret är saklig och känns aningen pliktskyldig. Hannas familj klarar sig undan gaskamrarna när Mengele, vid den första selektionen, avgör vilka som är arbetsföra och inte. Pappan skiljs från övriga familjen, medan Hanna, hennes syster och mamma får dela brits i en träbarack. Berättelsen blir mer engagerande när Hannas chanser att överleva ökar i och med att hon beordras bli lägerkommendantens pianist. Hon tillbringar dagarna i kommendantens musikrum – ofta tillsammans med kommendantens son, Karl. Karl visar sig dela Hannas passion för musik, vilket får Hanna att bli förälskad i honom.

Det är kontroversiellt med en kärlekshistoria mellan en koncentrationslägerfånge och sonen till en av lägrets värsta tyranner, ur två perspektiv. Dels väcker Hannas känslor avsky och förakt bland övriga fångar, dels kräver det mycket av författaren för att inte terrorn i dödslägret ska reduceras till en fond mot vilken en banal kärlekshistoria utspelas. Tack vare att författaren väljer att lägga en hel del fokus på just de övriga fångarnas reaktioner på att Hanna slipper kyla och fysiskt hårt arbete, blir kärlekshistorien inte banal. Inte minst ger klyftan som uppstår mellan Hanna och hennes syster djup åt berättelsen. Hanna tvingas bearbeta hur hon ska kunna rättfärdiga att hennes roll som kommendantens pianist gör att hennes egna chanser att överleva är så mycket större än hennes systers. Hade hon varit mer lojal med sina medfångar och sin familj om hon vägrat att spela för kommendanten? Å andra sidan, vilka hade konsekvenserna varit av att vägra?

Huruvida en kärlekshistoria under nämnda villkor är trovärdig, vill jag låta vara osagt. Å andra sidan, är det kanske inte avgörande för att berättelsen ska fungera som en trovärdig skildring av människans villkor och moral – eller brist på sådan.

/M-P

När kejsaren var gudomlig

Etiketter

andra världskriget, USA

Historien startar februari 1942 i kalifornien, en kvinna läser en notis utanför affären. Hon går hem och börjar städa och packa sina och barnens saker. Mannen har redan blivit hämtad av miltären för förhör. Detta händer efter Japans attack mot Pearl Harbour december 1941. I USA inleds efter anfallet en internering av familjer med japansk bakgrund, de blir bortrykta från sina välordnande hem och det integrerade samhället de lever i och barnen växt upp i. Kvinnan och barnen blir transporterad tillsammans med andra japanska emmigranter till ett taggtrådsförsett interneringsläger mitt ute i Utahs öken. I lägret utsätts familjen för ovisshet och tristess. När de äntligen får återvända hem möts de av sönderslagna hus och grannar som inte längre känns vid dem. Julie Otsuka skriver med ett vackert och intensivt språk med noga utvalda ord. Tonen blir allmängiltig som om berättelsen inkluderar alla de 100 000 utsatta japanska invandrarna som drabbades av interneringen. En mycket gripande och välbehövlig skildring av en för USA känslig historisk händelse. / A-K

Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz

Etiketter

andra världskriget, historia, livsvillkor, samhällsskildring

Björn Rosenbergs fick Augustpriset 2012 för boken som handlar om hans fars liv. David Rosenberg växer upp i Lodz i en judisk familj. Familjen Rosenberg är bland de sista som lämnar ghettot i Lodz, augusti 1944 tömmer Gestapo ghettot. Familjen transporteras till Auschwitz där de skiljs åt. David och hans bror kommer att under krigsåren förflyttas mellan olika arbetsläger och blir nazitysklands arbetskraft. Det som berättelsen koncentrerar sig på är Davids liv efter kriget. Vad händer med en människa som gått igenom och överlevt mot alla odds nazismens dödsläger? Efter att blivit fritagen tar sig David till Sverige. Efter mycket byråkratisk krångel lyckas även Hala, Davids ungdomskärlek som också hon har överlevt, ta sig till Sverige. De bosätter sig i Södertälje och David får jobb i lastbilsfabriken. Som research följer Göran sin fars spår från Lodz till Södertälje han funderar över vad hans fars kände och tänkte, alla de där frågorna som man inte pratat om i familjen. Han följer faderns kamp för ersättning och upprättelse när kroppen säger ifrån och han inte orkar jobba längre. Berättelsen berör de själsliga och kroppsliga sår som de överlevande från koncentrationslägren fick leva med. Minnena som inte sällan ledde till självmord. En mycket stark och berörande skildring. /A-K

Beatrice och Vergilius

Etiketter

andra världskriget, identitet, livsvillkor, samhällsskildring

Yann Martel har tidigare skrivit den uppmärksammande Berättelsen om Pi, som även filmatiserats. Huvudkaraktären i Beatrice och Vergilius är författaren Henry som lyckats skriva en succéroman men som nu får sitt senaste manus refuserat. Han flyttar till Berlin med sin flickvän, börjar spela klarinett och tar jobb i en Chocolatería. Hans tidigare roman är uppskattad över hela världen och beundrarposten kommer i en strid ström. En dag är det ett ovanligt tjockt kuvert som fångar hans uppmärksamhet. Henry blir nyfiken och fascinerad av dess innehåll och söker upp mannen som skickat det. Han hamnar hos en äldre konservator som omger sig med uppstoppade djur av alla de slag. I lokalen finns en uppstoppad åsna och en vrålapa som bildar huvudpersonerna i manuset som konservatorn arbetar med. Nu vill han ha Henrys hjälp. En historia med oväntat innehåll och spännande upplösning som fångar och utmanar sin läsare.

Tokyo år noll

Etiketter

andra världskriget, Japan, kriminalfall, samhällsskildring

Tokyo år noll är en kriminalroman med historisk botten skriven av britten David Peace. Handlingen utspelar sig i Tokyo i efterdyningarna av andra världskriget. Året är 1946, Japan är en besegrad stat som övervakas av okupationsmakten USA. Amerikanarna åker runt i fina bilar och lever gott medan japanerna lever på svältgränsen och bär på djupa sår efter kriget. Kriminalinspektör Minami får ett svårt fall på sitt bord,  två kvinnor har hittats mördade i Shibaparken. Fallet är inte prioriterat inom den korrupta polisen, och med små utsikter att kunna lösa fallet börjar han sin undersökning. Ju djupare han gräver i fallet, dessto känsligare blir det både för honom själv och för hans överordnader. Minami kämpar med sitt förflutna som soldat och dämpar sin ångest med tabletter. Han jobbar hårt för att kunna försörja både sin familj och sin älskarinna. Det enda som skyddar honom från en psykisk kollaps är hans envisa beslut att lösa fallet och tron på rättvisan. En ruskig historia med en spännande historisk kuliss. Detta är första delen av en trilogi om kommisarie Minami. /A-K

The Sniper

Etiketter

andra världskriget, belägring, historia

This story is based on actual events and people who took part in the Battle of Stalingrad during the Second World War. The teenage snipers of Stalingrad were a legend in their time and before writing this book James Riordan made several interviews with some of them. The main character is an ordinary teenager when the Germans approach Stalingrad. The bombing starts and everybody has to do their part. Learning to use a rifle and shoot at Germans is at first a moral dilemma but soon the hatred takes over. The will to survive drives the sniper through six months of siege, losing both friends and family members. After the first chapter I was caught in this exciting action. I couldn’t stop reading because I had to find out what would happen next. I strongly recommend this book.