När hundarna kommer

Etiketter

familj, förälskelse, grupptryck, identitet, mord, ungdom

Jessica Schiefauer har igen blivit Augustprisnominerad med sin nya bok ” Låt hundarna komma”. Författaren är uppvuxen i Kungälv och var sjutton är när en ung människa misshandlades till döds. En händelse som hon menar har satt sina spår. Denna bok har hon baserat på sina erfarenheter skrivit en berättelse som skakar om och berör. Boken startar i april och slutar ett år senare i mars. Man får följa händelseutvecklingarna som kommer att prägla huvudpersonerna i resten av deras liv. Det handlar om bröderna Anton och Isak. Isak möter Ester och blir snabbt förälskad. Hans liv blir uppfyllt att henne, all tid går åt till deras relation och han kommer att till sist nästan känna sig kvävd av deras relation. Vid sidan om möter Anton en äldre kille som han börjar umgås med under sommaren Han hänger med killens gäng och hans hund. Den osäkre Anton som försöker hitta sin identitet blir indragen i gänget mer och mer, och blir fascinerad av den äldre killen. Detta är en oerhört gripande berättelse som man som läsare blir indragen och engagerad i. Små vardagliga detaljer som kan få och har stora betydelser i relationer och handlingar. /A-K

Annonser

Émile Ajar: Med livet framför sej (1975)

Etiketter

familj, Frankrike, hemlöshet, identitet, livsvillkor, samhällsskildring, självbiografisk roman, sorg, utanförskap, vänskap

Émile Ajar är pseudonym för Romain Gary (som egentligen hette Romain Kacew).

Med livet framför sig lovordades när den gavs ut 1975. Den handlar om en pojke, Momo (Muhamed), som växer upp i Paris hos en äldre, före detta prostituerad kvinna, madame Rosa. Rosa försörjer sig genom att ta hand om barn till prostituerade. Många använder henne som dagmamma, medan andra överlämnar sina barn helt i Rosas vård – vilket gäller i Momos fall. Kvarteret som de bor i är brokigt och fattigt. Barnen tillbringar dagarna på gatorna och caféerna. Momo har charm, är omtyck och behandlas med respekt av de flesta. Han är vän med grannar, prostituerade, hallickar, langare, café- och butiksägare och en läkare.

Rosa lider av dålig hälsa och Momo är skräckslagen inför vad som väntar honom om hon dör. Han har aldrig gått i skolan, eftersom han saknar de papper som skolan kräver för att ta emot honom som elev. Redan som tioåring kalkylerar han därför med möjligheten att försörja sig som hallick. Han funderar mycket på sitt ursprung och fantiserar om att hans mamma vakar över honom. De vuxna som vet något om hans föräldrar vill inte berätta mer än att han är arab. Rosa bär emellertid på en oro för att Momo ska bära på anlag som gör honom våldsbenägen, vilken föranleder henne att regelbundet ta honom till läkare för att få bekräftat att han är normal. Momo förstår att oron har att göra med hans föräldrar, men vet inte på vilket sätt.

Berättelsen är skriven i jag-form, ur Momos perspektiv. Läsaren möts av ett personligt och fantasirikt flöde av ord som skapar illusionen av ett barn som berättar om och försöker förstå världen. Även om Momo är omtyckt av många, är han väl medveten om att han och människorna i hans omgivning lever under hårda förhållanden. Bokens titel syftar på det hån som Momo tycker sig bli utsatt för när människor försöker uppmuntra honom, genom att påminna om att han har hela livet framför sig. Att ha så mycket kvar av något som är så svårt, är en börda, anser han.

Med livet framför sig är gripande och engagerande, i sin varma – men inte förskönande – skildring av en hård och brutal verklighet. Det brokiga persongalleriet tillåts bestå av individer med stark integritet, trots sin låga rang i det moderna Västeuropas sociala hierarkier.

/ Mats-Peter

Den röda grevinnan

Etiketter

familj, livsvillkor

Yvonne Hirdman har tecknat ner sin mors liv i biografin ”Den röda grevinnan – En europeisk historia”. Det är ett spännande liv man får följa genom flera av Europas länder från början av 1900 och fram till ett svensk 60-tal. Charlotte Hirdman föddes i Estland vilket då tillhörde Tsarryssland. Familjen bodde en kort tid i England  innan de bosatte sig i nuvarande Rumänien. Charlottes pappa var tysk och hennes mamma kom från Schweiz, den delen av landet som pratade så fin franska att hon kunde ta anställning som guvernant i Estland. Pappan var bokhandlare och i Rumänien drev föräldrarna en ansedd tysk bokhandel. Charlotte flyttar till Tyskland och träffar där en utfattig baltisk greve som hon gifter sig med. I Berlin rör de sig i de kulturella kretsarna och lever ett liv med fester och stort umgänge. Senare förälskar hon sig i en tysk kommunist, de tillsammans flyr till Moskva när Hitler kommer till makten. Men livet blir inte så bekvämt i Moskva när kommunister börjar deporteras och fängslas. Charlotte får fortsätta sin resa ensam först till Köpenhamn, från Köpenhamn lyckas hon ta sig till Paris där hon träffar en svensk gymnast. Hon vädjar till de franska myndigheterna att ge henne uppehållstillstånd , men kriget närmar sig allt mer. Så hon blir tvungen att ta sig därifrån först till Norge innan hon kam ta sig till Sverige som fru till Einar Hirdman. Hennes brokiga liv präglade henne och Yvonne anser att hon aldrig fick någon egentlig kontakt med sin mamma och lärde inte känna henne så väl. Under läsningen av denna biografi framträder en oerhört karismatisk och intelligent person som levde sitt liv genom två världskrig och lyckades komma ut på andra sidan, men som blev tvungen att lämna sina nära efter sig. /A-K

Jag ger dig solen

Etiketter

familj, grupptryck, identitet, sexualitet, sorg, ungdom, utanförskap

I Jandy Nelsons nya roman får man möta Noah och Jude de är tvillingar, bästa vänner som små, men olika som dag och natt. Han älskar att måla och uttrycka sig genom bilder, lite av en enstöring som inte har så många vänner. Hon vill testa allt, hänger med surfkillarna och dyker från de högsta klipporna. Under en sommar dyker Brian upp i grannhuset och Noah känner omedelbart en dragning till honom. De blir vänner under sommaren och till hösten åker Brian tillbaka till sin skola. Deras mamma uppmuntrar deras konstnärliga sida och tycker att de ska söka till konstskolan, Noah vill men inte Jude. Det finns en dragkamp i familjen som styr deras tillvaro, föräldrarnas äktenskap knakar och tvillingarna slutar prata med varandra. En tragedi i familjen inträffar och det ser inte ut som om tvillingarna ska hitta tillbaka till varandra. Berättelsen innehåller både svek, sorg, tragedi, mod och kärlek men är aldrig förutsägbar. En härlig bok att sluka, precis som författarens första bok Himlen börjar här. /A-K

Att föda ett barn

Etiketter

familj, identitet, livsvillkor, samhällsskildring

Augustprisvinnande Kristina Sandberg hade jag missat, men i höstas blev det därmed hög tid att läsa hennes första bok om Maj. Att föda ett barn är en inlevelsefull skildring av en kvinnas liv under 1930-talet. Maj har flyttat från Östersund till kuststaden Örnsköldsvik, bakom sig har hon lämnat sin första kärlek Erik och sina föräldrar. I Örnsköldsvik jobbar hon på konditori och efter jobbet en dag följer hon med väninnan och hennes pojkvän på en biltur tillsammans med Tomas. Tomas är yngsta barnet till en fabrikör, detta innebär en viss status i samhället, han har nyligen skilt sig och är 20 år äldre än Maj. Tomas börjar dyka upp på konditoriet och efter att druckit lite för mycket en kväll blir Maj gravid. Tomas tar sitt ansvar och gifter sig med henne. Men för Maj blir inte livet som hon tänkt sig. Maj och Tomas flyttar in i hans hem, våningen ovanför hans mammas lägenhet. Hon känner att alla tittar på henne och känner sig obekväm med graviditeten och giftermålet. Hennes uppgift som hemmafru blir det centrala i hennes liv, att putsa, städa och laga mat. Hon blir ensam och isolerad i den krets hon hamnar i, det finns inga jämnåriga för henne att prata med. Ett olyckligt kvinnoliv som tecknats ner närgånget med psykologisk skärpa. En berättelse man sugs in i lite mot sin vilja. /A-K

Avblattefieringsprocessen

Etiketter

familj, förälskelse, flykting, identitet, livsvillkor, migration, samhällsskildring, ungdom, utanförskap, vänskap

Zulmir Bečević: Avblattefieringsprocessen (2014)

Avblattefieringsprocessen är en dystopi och politisk satir. Framtidsskildringen är dock långt ifrån lika extrem och äventyrlig som den vi möter i exempelvis Hungerspelen. Hungerspelens underhållningsvärde är tryggat genom att framtiden vi möter i den berättelsen är tillräckligt långt från vår egen tillvaro för att hotet ifrån den inte ska bli mer än ett kittlande tankeexperiment. I Avblattefieringsprocessen däremot, möts vi av en framtid som kan vara svensk verklighet inom ett par decennier. Det gör att berättelsen både skrämmer och påvisar destruktiva mönster i vårt samhällsklimat.

Berättelsens huvudperson, Alen, är femton år. Han är född i Sverige, men har vuxit upp med sin pappa som flydde från kriget i Bosnien under tidigt nittiotal. Pappan är författare och har försörjt sig som banktjänsteman, men blev uppsagd i och med att ’Partiet’ gick mot valseger och övertog makten i Sverige. Efter att som arbetslös ha försökt få ekonomin att gå ihop, genom att ta småkriminella uppdrag som chaufför, hamnar Alens pappa i fängelse. Alen placeras därför i fosterfamilj. Han saknar sin pappa, känner sig oförstådd i fosterfamiljen och blir strulig i skolan.

’Partiet’ för en politik som påminner om Sverigedemokraternas. Titeln Avblattefieringsprocessen kan tolkas syfta på Sverigedemokraternas idé om att det finns svenskar som behöver assimileras för att få kalla sig svenskar. Alen blir offer för den idén, när hans problem i skolan och hans pappas fängelsedom tolkas som symptom på att Alen och hans pappa inte är assimilerade till det svenska samhället. Alen blir beordrad att delta i ett nationellt program, kallat avblattefieringsprocessen. När Alen undrar vad som händer om han vägrar delta i processen, svarar hans handläggare att hon helst vill slippa läsa upp paragrafen om konsekvenserna av det. Handläggaren kan inte heller ge besked om när Alen kommer bli klar med processen, eftersom det inte är Alen som blir färdig med processen, utan processen som blir färdig med honom.

Alen tvingas alltså in i en situation där han berövas en stor del av kontrollen över sitt eget liv – och inser snart att syftet med processen är att det han identifierar som sig själv ska tyna bort tills han inte längre finns. Följaktligen innebär avblattefieringsprocessen att de människor som hamnar i den fråntas rätten att definiera sig själva. Det är alltid någon annan som har tolkningsföreträde beträffande vem Alen är och hur han ska bete sig. Berättelsen fungerar därför som underlag för en normkritisk diskussion – som inte bara berör särbehandling p.g.a. nationell tillhörighet, utan även exempelvis sexuell läggning eller funktionsnedsättningar.

/M-P

 

Hanna Mendels chans

Etiketter

andra världskriget, familj, fängelse, förälskelse, historia, identitet, kärlek, mord, musik, sorg, svält, ungdom, vänskap

Suzy Zail: Hanna Mendels chans (2013)

Berättelserna om oskyldiga människor som tvingas bort från sina hem, fängslas, torteras och mördas under andra världskriget är många. Sannolikt kan de aldrig bli för många, eftersom den utstuderade, systematiska och institutionaliserade grymhet som präglade nazismens Tyskland måste bearbetas om och om igen, för att kunna bli fattbar. Hanna Mendels chans är en av dessa berättelser.

Hanna är 15 år när hon och hennes familj blir deporterade från Ungern till Auschwitz-Birkenau i Polen. Året är 1944 och nazisterna intensifierar mördandet av människor av judiskt ursprung, i takt med att de allierade styrkorna vinner mark.

Skildringen av tillvaron i förintelselägret är saklig och känns aningen pliktskyldig. Hannas familj klarar sig undan gaskamrarna när Mengele, vid den första selektionen, avgör vilka som är arbetsföra och inte. Pappan skiljs från övriga familjen, medan Hanna, hennes syster och mamma får dela brits i en träbarack. Berättelsen blir mer engagerande när Hannas chanser att överleva ökar i och med att hon beordras bli lägerkommendantens pianist. Hon tillbringar dagarna i kommendantens musikrum – ofta tillsammans med kommendantens son, Karl. Karl visar sig dela Hannas passion för musik, vilket får Hanna att bli förälskad i honom.

Det är kontroversiellt med en kärlekshistoria mellan en koncentrationslägerfånge och sonen till en av lägrets värsta tyranner, ur två perspektiv. Dels väcker Hannas känslor avsky och förakt bland övriga fångar, dels kräver det mycket av författaren för att inte terrorn i dödslägret ska reduceras till en fond mot vilken en banal kärlekshistoria utspelas. Tack vare att författaren väljer att lägga en hel del fokus på just de övriga fångarnas reaktioner på att Hanna slipper kyla och fysiskt hårt arbete, blir kärlekshistorien inte banal. Inte minst ger klyftan som uppstår mellan Hanna och hennes syster djup åt berättelsen. Hanna tvingas bearbeta hur hon ska kunna rättfärdiga att hennes roll som kommendantens pianist gör att hennes egna chanser att överleva är så mycket större än hennes systers. Hade hon varit mer lojal med sina medfångar och sin familj om hon vägrat att spela för kommendanten? Å andra sidan, vilka hade konsekvenserna varit av att vägra?

Huruvida en kärlekshistoria under nämnda villkor är trovärdig, vill jag låta vara osagt. Å andra sidan, är det kanske inte avgörande för att berättelsen ska fungera som en trovärdig skildring av människans villkor och moral – eller brist på sådan.

/M-P

Precis som att börja om

Etiketter

familj, förälskelse, filosofi, grupptryck, identitet, kärlek, livsvillkor, musik, samhällsskildring, sorg, utanförskap, vänskap

Ninni Holmqvist: Precis som att börja om (2014)

Romanen inleds som följer: ”Vi har städat hela dagen. Det har hunnit bli kväll när mamma, Yvonne och jag går igenom villan för att kontrollera att allt är rent och snyggt, att ingenting glömts kvar, att alla fönster är stängda, och att inga strykarkatter eller andra djur har tagit sig in i huset medan vi alla har sprungit ut och in med dammsugare, hinkar, trasor och borstar.” Året är 1980, berättelsens huvudperson, Pia-Lisa, är 22 år och lämnar för sista gången sitt barndomshem som har bytt ägare. Därpå förflyttas handlingen till 1963.

I slutet av romanen återkommer skildringen av när Pia-Lisa lämnar barndomshemmet för sista gången. Skildringen överensstämmer ordagrant med inledningen, men denna gång är det skrivet i imperfekt istället för presens. Då har läsaren fått följa Pia-Lisa genom barndoms- och ungdomsår – och genom händelser som föregått försäljningen av barndomshemmet.

Berättelsen är suggestiv, även om den skildrar en svensk vardag som på många sätt är ordinär. Som läsare får jag tidigt känslan av att något döljer sig under den vardagliga ytan, utan att kunna ana vad det är eller vara säker på att det alls är så. Kanske är jag bara lurad av det fragmenterade och begränsade barnperspektivet i romanens första del? Det visar sig emellertid att det finns hemligheter i Pia-Lisas familj. Framför allt löper de obesvarade frågorna kring en människas plötsliga försvinnande som ett mysterium genom hela berättelsen. Allteftersom Pia-Lisa blir äldre och kan se försvinnandet ur nya perspektiv, nystas mysteriet delvis upp. Om det sedan är individuella val eller konventioner som är den främsta orsaken till försvinnandet, är en fråga öppen för diskussion.

Sammanfattningsvis är det en vacker, smärtsam och utmanande uppväxtskildring med potential att beröra såväl cyniker som romantiker.

Ninni Holmqvist har publicerats som skönlitterär författare sedan mitten av nittiotalet. Hennes böcker finns översatta till ett flertal språk.

/M-P