Etiketter

, , , , , ,

Skjut apelsinen (2010) av Mikael Niemi

skjut apelsinen

Huvudpersonen i Skjut apelsinen är en 16-årig kille som berättar om sin vardag i en svensk småstad. Hans namn nämns aldrig. Han bor tillsammans med sin ensamstående mamma och beskriver sig själv som udda, utanför, osynlig och töntig. Men en dag ska han ta revansch och bli sedd, men inte på omgivningens villkor, utan på sina egna!

De jämnåriga i omgivningen beskrivs av huvudpersonen som fantasi- och viljelösa. En skock som är lätt att dela in i grupper utifrån klädsel, klasstillhörighet och gymnasieprogram. Det är därför bättre att bli sedd genom att göra något fullständigt oväntat, anser han. Att göra något som sticker ut, p.g.a. att ingen annan skulle göra samma sak. Det kan vara sådant som generellt anses som pinsamt, t.ex. att gå till skolan klädd i sin mammas grälla städrock eller att medvetet ha en stor snorkråka på kinden under en hel skoldag. Det viktiga, menar huvudpersonen, är att genomföra det med högburet huvud och aldrig visa sig osäker eller rädd. Skolkamraternas reaktioner och förolämpningar tar han som bevis på deras okunnighet. Inte minst, föraktar han dem för deras fantasilösa tillmälen. Han påpekar hur rikt vårt språk är, vilka möjligheter till variation det erbjuder. Men trots språkets rikedom, kommer skolkamraterna inte på något annat att säga än ”bög”, när de ska förolämpa honom för hans städrock.

Som en reaktion på omgivningens fantasilöshet, börjar huvudpersonen att skriva. Han vill i sina texter påvisa språkets möjlighet till variation. Och han växer med det! Det ger honom ett övertag och en möjlighet att omkullkasta rådande spelregler. En av de första texter han skriver är formulerad som en språkligt mycket varierad och sprudlande förolämpning riktad till den som läser texten. Han sprider den anonymt på skolan och lyckas, till sin belåtenhet, skapa stor uppståndelse bland både lärare och elever. Språket blir därmed ett medel för honom att upprätthålla sin värdighet, trots motgångar och hotande känslor av meningslöshet.

Betydelsen av den styrka och trygghet huvudpersonen erhåller tack vare språket, framträder tydligt i kontrast till en annan av skolans elever, Pålle. Pålle kommer från ett dysfunktionellt hem och känner sig, liksom bokens huvudperson, osedd och utanför i skolan. Även han vill ta revansch. Men Pålle har inte språket, han har bara sin isolering och sitt våld. Pålles reaktion på sin ensamhet och maktlöshet blir därför en reaktion helt utan hopp – och djupt destruktiv, dessutom.

Skjut apelsinen är drygt fem år gammal, men har inte förlorat i aktualitet. Tvärtom.

/ Mats-Peter

Annonser