Etiketter

, , , , , , , ,

Välkomna till gaskammaren mina damer och herrarTadeusz Borowski: Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar (1948/1974/2014)

Efter att ha läst boken Hanna Mendels chans av Suzy Zail (se tidigare boktips), kände jag ett behov av att läsa om nazisternas förbrytelser ur ett förstahandsperspektiv. Välkomna till gaskammaren utspelar sig, liksom Hanna Mendels chans, i Auschwitz. Men medan Zail är hänvisad till att bygga sin berättelse på andra människors berättelser om tillvaron i Auschwitz (Zails pappa var fånge i Auschwitz), bygger Välkomna till gaskammaren på Browskis egen erfarenhet av att vara fånge där.

I Hanna Mendels chans filtreras helvetet i Auschwitz inte bara genom författarens tolkning, andra människors minnen och alla decennier som förflutit sedan det tredje rikets fall, utan också genom en livsbejakande kärlekshistoria mellan två unga människor. Sammantaget gör det helvetesskildringen mer uthärdligt. I Välkomna till gaskammaren saknas de flesta av nämnda filter. Naturligtvis bygger även denna berättelse på minnen, men på författarens egna, bara några år gamla minnen. Och naturligtvis är även Borowskis skildring en tolkning av vad som hänt, eftersom han aktivt valt vad han vill berätta för sina läsare.

Resultatet av Borowskis perspektiv är en skildring av en dödslägertillvaro som i sanning är outhärdlig, trots att den skildras av en människa som själv har uthärdat den. Den mest barbariska behandling av människor skildras med en saklighet – ibland färgad av ironi – som kanske endast en författare med egen erfarenhet av helvetet kan kosta på sig. Bara glimtvis brister sakligheten och släpper igenom glimtar av ett känsloliv nära att kollapsa inför Auschwitz ohyggliga vardag. I Hanna Mendels chans överlever huvudpersonen mycket tack vare en obruten tro på kärlek mellan människor och till musiken och en förhoppning om att livet snart ska bli som det var före kriget. I Välkomna till gaskammaren kapitulerar huvudpersonen inför det obestridliga faktum att människor är kapabla att skapa en avgrund, värre än någon annan. Livet kan aldrig återgå till något det en gång var. Istället söker huvudpersonen en filosofisk formel, med vars hjälp han ska utstå och acceptera människans tillvaro vid avgrunden. Resultatet är en berättelse som uppenbarar inte bara mänskligheten i all sin skröplighet, utan också individens märkliga förmåga till överlevnad – om än till ett pris bortom min föreställningsförmåga.

Välkomna till gaskammaren, mina damer och herrar publicerads första gången 1948, och kom i nyutgåva 2014.

/M-P

Annonser